Skilsmässa

Ja, då var det klart då. Den 1:a juli flyttar jag. Känns skönt för mig men inte för mannen. Alltid jobbigt med skilsmässa så klart. Men livet är alldeles för kort för att spillas bort. Mannen som är far till mina tre älskade söner finns inte i livet, han blev bara 50 år.....Så när jag träffade min nuvarande så var jag ganska trasig, hade knappt näsan över vattenytan. Min farmor sa alltid- lilla Disan- när kannan är full så sjunker hon. Aldrig lätt att vara gift med en alkoholist, men han gav mig tre minnen för livet och det är jag evigt tacksam för. Och jag har aldrig förtalat honom inför sönerna för man får aldrig glömma att en far är en far. Men nu tänker jag gå vidare i livet med samma tillförsikt som alltid. Planerna för det som jag nu gör har grott länge i mig, men nu tar jag steget och hoppas att jag inte gör någon lessen på vägen.....

Funderingar

Jaa....det var ett tag sedan jag skrev. Fick en påminnelse av en betavän, och jag utlovade en nyhet men återkommer till den. Och vad händer annars? Jo jag har så infernaliskt mycket att göra, både på arbetet och privat. Tusen tankar snurrar i mitt huvud....Men risken är att jag gör någon eller några besvikna i min närhet och andra kanske glada för min skull. På jobbet är det nerdragningar av personal och alla ska göra samma sysslor som tidigare. För min del går det bra, men har arbetskamrater som inte har samma positiva inställning. Och som AO och skyddsombud gäller det att vara lyhörd.... Och jag vill att alla i min närhet ska må bra. Iaf. så står jag själv vid ett vägskel i livet, för visst är det så att ingen kan förändra livet åt en utan det kan man bara göra själv?. Livet är för kort för att spillas bort....